Matglädje

Är matglädje och nyfikenhet kring mat något man skapar eller är det något som är medfött? Kanske är det en kombination av de båda. Mat är ett av mina stora intressen och jag sitter ofta med en mattidning eller kokbok i händerna och bara bläddrar och njuter. Lagar mat gör jag också gärna även om jag mest håller mig till vardagsmat. Sonen har såklart varit med ute i köket sen han var liten och numera är han gärna med och vispar och måttar ingredienser. Han smakar på allt som går att smaka på och äter verkligen ALLT. Oliver, fetaost, bönor... Allt går ner.

Så till frågan...

Är detta något föräldrar skapar eller är det medfött? Jag vill nog ändå tro att vi har något med saken att göra. När sonen låg i magen lånade vi hem massvis med böcker om graviditet och föräldraskap och från alla dessa böcker fanns det ett råd vi tog till oss mer än alla andra, nämligen att låta barnet smaka på precis allt. Att släppa förbuden mot vissa livsmedel och istället uppmuntra nyfikenheten. Att släppa alla tankar om att barn inte gillar vissa saker. Vi har självklart inte en massa godis hemma som vi serverar till lunch men om vi äter choklad så får han smaka på samma självklara vis som han får smaka på bönorna eller oliverna som vi äter. Vi gör ingen skillnad och då tror jag att man till viss del slipper den där besattheten som finns kring godis samtidigt som man uppmuntrar barnet till att prova nya smaker.

Vi har i alla fall fått en väldigt matglad son vilket jag är väldigt glad över. Han äter allt och än har vi bara hittat en enda sak som han inte gillade, vilket var när jag skulle vara smidig och servera färdig skinksås till pasta. Hemlagat ska det vara annars får det vara...