Känsloladdat

Idag har varit en dag jag blivit rörd till tårar vid mer än ett tillfälle, av både angenäma och mindre angenäma anledningar. Idag var dagen då det var dags att ta adjö av de flesta av mina kollegor vilket såklart var tråkigt för jag har trivts fantastiskt med mina arbetskamrater under det här året.

En annan anledning att gråta en skvätt är en elev på sommarskolan som har gjort en sån enorm resa under våren att man knappt tror att det är sant. När denna elev idag fick ett betyg i svenska och högtidligt tackade oss för all hjälp så brast det för mig av ren stolthet. Det är sådana elever man kommer minnas hela livet och det är sådana tillfällen som gör att man verkligen påminns om vilket fantastiskt yrke läraryrket faktiskt är.

Att vara med och undervisa på sommarskolan är en fantastisk möjlighet och jag är så glad att jag nappade på det när erbjudandet kom. Man får se eleverna fungera på ett helt annat sätt än de gör i den ordinarie undervisningen och flera av dem får verkligen känna på hur det kan vara att lyckas i skolan. Tänk om man kunde ha liknande resurser för dessa elever under hela skoltiden. Tänk om politikerna kunde fatta att "en skola för alla" inte är detsamma som att pressa in 25-30 elever i ett rum och förvänta sig att alla elever och en ensam lärare ska lösa det. Tänk om det någon gång kunde gå fram hos Herr Björklund att det inte är hårdare disciplin och fler nationella prov som automatiskt löser alla problem som finns i skolan. Tänk om det istället är så att det vi lärare behöver är tid och andra resurser för att bemöta våra elever på ett sätt som passar dem i en miljö som passar dem. Tänk om vårt samhälle inte var så inriktat på pengar i precis alla lägen och tänk om man kunde tänka lite långsiktigt någon gång och inse att vi på grund av besparingar hindrar så otroligt många elever i den svenska skolan från att nå sin fulla potential.

Nej Herr Björklund och övriga skolpolitiker. Tänk nu om och tänk rätt!!