Kluven

De senaste dagarna har jag grubblat en hel del på vilka prioriteringar vi ska ha i vår familj. Inför hösten har jag fått ett vikariat på högstadieskolan som ligger nästan vägg i vägg med vår bostad. Jobbet är ingen heltidstjänst utan 75 % vilket jag tycker känns ganska lagom när man har barn. Allt har varit klart med detta jobb i några veckor nu och allt har varit frid och fröjd, tills i onsdags..

I onsdags ringde nämligen rektorn på en gymnasieskola där jag sökt jobb för ca två månader sedan och frågade om jag vill komma på intervju. Denna tjänst är en heltidtjänst med fast anställning, 3 mil hemifrån. Jag har sagt ja till intervjun och ska dit på onsdag men jag är väldigt kluven till det hela. Måste man tacka ja till en fast tjänst om man blir erbjuden den? Självklart MÅSTE man inte men enligt en del i min omgivning är det inget att fundera på, bara att tacka ja om erbjudandet kommer.

Till saken hör att jag egentligen inte mått så bra av att jobba heltid. Under hela hösten och vintern var jag väldigt trött och orkade inte med så mycket annat än en kollaps framför tv:n på kvällen. De senaste veckorna har varit lite bättre men jag orkar fortfarande inte allt jag skulle vilja göra och minsta lilla som har tillkommit utöver jobb, plugg och familj har bara känts som stressmoment och vi har tackat nej till flertalet sociala tillställningar bara för att skala bort en del stress.

Läraryrket innebär i alla fall för mig en ständig stress på grund av att man aldrig blir färdig. Jag känner mig jagad av dessa förtroendetimmar som ska genomföras hemma och när jag arbetat heltid har jag så fort Philip gått och lagt sig fått sätta mig med jobb igen. Fördelen med att arbeta 75 % är ju att man kan lägga in sin förtroendetid i den ordinarie arbetsveckan och ändå få en normal arbetstid. Förhoppningsvis skulle jag få känna att jag hinner med att göra mitt jobb på ett bra sätt istället för att känna mig otillräcklig hela tiden.

Nackdelen med ett vikariat är ju att jag får sätta mig och söka nya jobb snart igen men det kanske det kan vara värt den stressen under en kort period istället för en konstant stress under en mycket längre period.

Ja, som ni hör så är beslutet nästan redan taget. Jag behöver bara älta lite till, mest för att jag ska känna mig säker på att ta ett beslut som många kommer tycka är totalt idiotiskt. Vi är ganska överens om att det är bättre för just vår familj att vi får lite mer tid tillsammans. Sen kan man argumentera om kvinnofällor och anställningstrygghet och högre SGI och liknande hur mycket man vill. Tro mig, de funderingarna finns hos mig också det är bara det att just nu kan jag inte låta dem väga speciellt tungt.

Tjat, tjat, tajt... Nu ska jag släppa detta ältande en stund, gå ner med lite tvätt, äta en macka eller två och sen se om mina favoritgrabbar snart är redo att stiga upp och gå ut till parken eller nåt annat mysigt =)
Sen hade jag visst nån mer uppgift att göra till högskolan under dagen, men det blir en senare fråga... Är i alla fall färdig med hemtentan jag satt med häromdagen :)

Härlig söndag! =)