Nattning

Sitter och bloggar lite samtidigt som jag väntar på att lillkillen ska somna. Vanligtvis brukar Philip vara superlätt att natta. Han säger till när han är sömning och så säger vi bara godnatt och går ut ur rummet. Ibland, som ikväll, vill han inte alls somna själv utan vill att någon av oss ska vara i rummet. Då brukar jag sitta i soffan som står i hans rum och slösurfa lite. Problemet är bara att han vet så väl vad han ska göra för att dra ut på läggningen lääänge. Hans mamma har nämligen väldigt svårt att hålla masken när lilleman spelar upp hela sitt register av gulligheter och diverse skämt på en gång. Ofta slutar det med att vi ligger på varsitt håll och skrattar högt. Svårt att vara konsekvent med ett sånt litet charmtroll, men å andra sidan skulle ju tillvaron vara så mycket tristare om man ständigt var konsekvent i alla situationer. Och ett gott skratt sägs ju förlänga livet ;)