Den vidunderliga kärlekens historia

Visst blev det en lässtund nu på eftermiddagen. Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren blev utläst till slut. Jag har hållt på med den här boken länge, ungefär två månader. Att det tog så lång tid berodde inte på att den var dålig eller tråkig men det var inte riktigt en sträckläsarbok. Tyckte mycket om den här boken. Det är en riktig berättelse, av gammaldags slag. Språket är ganska ålderdomligt och bidrar till den gammaldags känslan. Jag kan inte jämföra den med någon modern bok jag läst utan kommer närmast att tänka på en svensk klassiker som Singoalla. Bra var den i alla fall, en historia som kommer att kommas ihåg länge. En välförtjänt Augustprisvinnare (2002).