Vackert

Gårdagen spenderades parkerad i mammas soffa med bröllop på tv:n. Vädret var vackert, brudparet var vackert, talen var vackra... Jag är inte rojalistiskt lagd i vanliga fall och tycker att monarkin är ganska förlegad men gårdagen kunde jag inte värja mig mot. Det var svårt att inte dela brudparets glädje eftersom det var så tydligt att de var väldigt lyckliga över att få gifta sig med varandra. Mitt i allt spektakel kändes det ändå äkta. All lycka till brudparet!

Känsloladdat

Idag har varit en dag jag blivit rörd till tårar vid mer än ett tillfälle, av både angenäma och mindre angenäma anledningar. Idag var dagen då det var dags att ta adjö av de flesta av mina kollegor vilket såklart var tråkigt för jag har trivts fantastiskt med mina arbetskamrater under det här året.

En annan anledning att gråta en skvätt är en elev på sommarskolan som har gjort en sån enorm resa under våren att man knappt tror att det är sant. När denna elev idag fick ett betyg i svenska och högtidligt tackade oss för all hjälp så brast det för mig av ren stolthet. Det är sådana elever man kommer minnas hela livet och det är sådana tillfällen som gör att man verkligen påminns om vilket fantastiskt yrke läraryrket faktiskt är.

Att vara med och undervisa på sommarskolan är en fantastisk möjlighet och jag är så glad att jag nappade på det när erbjudandet kom. Man får se eleverna fungera på ett helt annat sätt än de gör i den ordinarie undervisningen och flera av dem får verkligen känna på hur det kan vara att lyckas i skolan. Tänk om man kunde ha liknande resurser för dessa elever under hela skoltiden. Tänk om politikerna kunde fatta att "en skola för alla" inte är detsamma som att pressa in 25-30 elever i ett rum och förvänta sig att alla elever och en ensam lärare ska lösa det. Tänk om det någon gång kunde gå fram hos Herr Björklund att det inte är hårdare disciplin och fler nationella prov som automatiskt löser alla problem som finns i skolan. Tänk om det istället är så att det vi lärare behöver är tid och andra resurser för att bemöta våra elever på ett sätt som passar dem i en miljö som passar dem. Tänk om vårt samhälle inte var så inriktat på pengar i precis alla lägen och tänk om man kunde tänka lite långsiktigt någon gång och inse att vi på grund av besparingar hindrar så otroligt många elever i den svenska skolan från att nå sin fulla potential.

Nej Herr Björklund och övriga skolpolitiker. Tänk nu om och tänk rätt!!

Sommarskola

Idag har jag och några kollegor startat upp sommarskolan. Vi kör undervisning i minst två veckor, kanske tre, (beroende på hur eleverna ligger till vid midsommarhelgen) tillsammans med ett tjugotal elever från både åttan och nian. Det har börjat riktigt bra då alla elever har suttit mellan 8.30 och 15.00 och jobbat non-stop. De har till och med arbetat på rasterna! Kan ju tillägga att sådant beteende inte direkt har kännetecknat dessa elever under terminen. Det är i alla fall riktigt roligt att se dem kämpa på och jag hoppas verkligen att de alla kommer fortsätta som de startat. Vi får se, morgondagen kanske bjuder på fullständigt kaos...

Kluven

De senaste dagarna har jag grubblat en hel del på vilka prioriteringar vi ska ha i vår familj. Inför hösten har jag fått ett vikariat på högstadieskolan som ligger nästan vägg i vägg med vår bostad. Jobbet är ingen heltidstjänst utan 75 % vilket jag tycker känns ganska lagom när man har barn. Allt har varit klart med detta jobb i några veckor nu och allt har varit frid och fröjd, tills i onsdags..

I onsdags ringde nämligen rektorn på en gymnasieskola där jag sökt jobb för ca två månader sedan och frågade om jag vill komma på intervju. Denna tjänst är en heltidtjänst med fast anställning, 3 mil hemifrån. Jag har sagt ja till intervjun och ska dit på onsdag men jag är väldigt kluven till det hela. Måste man tacka ja till en fast tjänst om man blir erbjuden den? Självklart MÅSTE man inte men enligt en del i min omgivning är det inget att fundera på, bara att tacka ja om erbjudandet kommer.

Till saken hör att jag egentligen inte mått så bra av att jobba heltid. Under hela hösten och vintern var jag väldigt trött och orkade inte med så mycket annat än en kollaps framför tv:n på kvällen. De senaste veckorna har varit lite bättre men jag orkar fortfarande inte allt jag skulle vilja göra och minsta lilla som har tillkommit utöver jobb, plugg och familj har bara känts som stressmoment och vi har tackat nej till flertalet sociala tillställningar bara för att skala bort en del stress.

Läraryrket innebär i alla fall för mig en ständig stress på grund av att man aldrig blir färdig. Jag känner mig jagad av dessa förtroendetimmar som ska genomföras hemma och när jag arbetat heltid har jag så fort Philip gått och lagt sig fått sätta mig med jobb igen. Fördelen med att arbeta 75 % är ju att man kan lägga in sin förtroendetid i den ordinarie arbetsveckan och ändå få en normal arbetstid. Förhoppningsvis skulle jag få känna att jag hinner med att göra mitt jobb på ett bra sätt istället för att känna mig otillräcklig hela tiden.

Nackdelen med ett vikariat är ju att jag får sätta mig och söka nya jobb snart igen men det kanske det kan vara värt den stressen under en kort period istället för en konstant stress under en mycket längre period.

Ja, som ni hör så är beslutet nästan redan taget. Jag behöver bara älta lite till, mest för att jag ska känna mig säker på att ta ett beslut som många kommer tycka är totalt idiotiskt. Vi är ganska överens om att det är bättre för just vår familj att vi får lite mer tid tillsammans. Sen kan man argumentera om kvinnofällor och anställningstrygghet och högre SGI och liknande hur mycket man vill. Tro mig, de funderingarna finns hos mig också det är bara det att just nu kan jag inte låta dem väga speciellt tungt.

Tjat, tjat, tajt... Nu ska jag släppa detta ältande en stund, gå ner med lite tvätt, äta en macka eller två och sen se om mina favoritgrabbar snart är redo att stiga upp och gå ut till parken eller nåt annat mysigt =)
Sen hade jag visst nån mer uppgift att göra till högskolan under dagen, men det blir en senare fråga... Är i alla fall färdig med hemtentan jag satt med häromdagen :)

Härlig söndag! =)

Nattning

Sitter och bloggar lite samtidigt som jag väntar på att lillkillen ska somna. Vanligtvis brukar Philip vara superlätt att natta. Han säger till när han är sömning och så säger vi bara godnatt och går ut ur rummet. Ibland, som ikväll, vill han inte alls somna själv utan vill att någon av oss ska vara i rummet. Då brukar jag sitta i soffan som står i hans rum och slösurfa lite. Problemet är bara att han vet så väl vad han ska göra för att dra ut på läggningen lääänge. Hans mamma har nämligen väldigt svårt att hålla masken när lilleman spelar upp hela sitt register av gulligheter och diverse skämt på en gång. Ofta slutar det med att vi ligger på varsitt håll och skrattar högt. Svårt att vara konsekvent med ett sånt litet charmtroll, men å andra sidan skulle ju tillvaron vara så mycket tristare om man ständigt var konsekvent i alla situationer. Och ett gott skratt sägs ju förlänga livet ;)

Det funkade!

Haha, en fiktiv spark i baken var precis vad jag behövde. 3 sidor text har producerats sen jag skrev förra inlägget för 1,5 timme sen och nu har jag bara två sidor kvar att skriva.

Nu ska jag pysa iväg till förskolan och hämta finaste lilla killen i hela stan =)

Svejs!

En spark där bak...

..ger jag mig själv genom det här inlägget!

-Nu kära bloggskrivare får du minsann ta dig ordentligt i kragen och skriva färdigt din hemtenta. Såna här latfasoner får allt vänta till semestern!! Sätt igång bums!

- ok ,jag ska. Jag lovar!

*skäms en aning men lommar lydigt iväg och hämtar böckerna*

Härlig dag!!

Är det inte härligt med detta fina väder? Jag trivs som allra bäst såhär i början av sommaren när temperaturen landar runt 20 grader. Det är alldeles lagom varmt för min del. När temperaturen stiger över 25 grader så håller jag mig helst i skuggan eller inomhus för värme är inte riktigt min grej. Så konstig är jag ;)

Betygen är satta nu och glädjande nog har jag inte så många elever som blir besvikna över sina betyg, det är skönt. Nu är det bara två vanliga arbetsdagar kvar och sen två veckors sommarskola. På högskolan har jag varit på min sista föreläsning vilket är superskönt men jag har några kompletteringar kvar att göra så helt färdig är jag inte än. Men snart!

Idag ser jag och Philip fram emot att träffa vännerna A och E och deras små pojkar. Ska bli så roligt att träffa dem.

Ha en härlig fredag, det ska vi ha!!

Eurovision

Jag är väl inget stort fan av Eurovision och såg inte finalen igår men när reprisen går nu på morgonen så sitter jag faktiskt och förvånas över att det var ganska hög kvalitet på tävlingen i år. Såg semifinalen häromdagen och konstaterade efter den att bidraget som fastnat mest i huvudet inte var ett av de som tävlade då utan Tysklands bidrag som bara visades en kort snutt av. Hade funderingar på att sätta några kronor på att de skulle vinna men gjorde aldrig det. Kan ju säga att jag ångrar mig lite nu för det var rätt så bra odds på den vinnaren. Annars var min favorit Rumäniens bidrag.

Trevlig söndag!!

För tio år sedan

Blev påmind idag om att det faktiskt är hela tio år sedan jag tog studenten. Tänk vad livet har förändrats sen dess, på de flesta sätt till det bättre även om jag ibland kan längta tillbaka till tiden då man inte oroade sig för någonting värre än en finne på hakan. Jag har så mycket mer i livet nu men samtidigt har jag ju så mycket mer att förlora så hjärtat sitter i halsgropen nästan jämt. Just den där sorglösheten kan jag sakna ibland.

Idag fylls vår stad av glada studenter och morgonen utanför vårt fönster har varit fylld av studentsånger, visselpipor och champagne. Det är så himla härligt att se dessa glada ungdomar som har framtiden för sig och jag blir alldeles varm i hjärtat av att se dem tåga förbi. För en dag känner jag mig också sådär uppsluppen och minns min egen studentdag med glädje.

Ha en underbar dag alla studenter!!

Nya tag

Om det mot förmodan är någon som fortfarande gör sig besväret att gå in på min blogg kan jag meddela att jag nu har laddat upp batterierna tillräckligt för att orka/hinna med bloggen igen. Jag satsar på att ta nya tag och skriva lite igen för sanningen är att jag saknat att blogga.

Denna vår har varit en av de mest hektiska perioderna i mitt liv. Med facit i hand var det inte en bra idé att plugga och jobba samtidigt som man har små barn hemma och den idén kommer jag aldrig få igen. Att Philips astma har varit jobbig hela våren och att sambon varit sjuk under ett flertal längre perioder har inte direkt gjort saken bättre. De två har båda utvecklat förkylningsastma med ihållande luftvägsbesvär och de har smittat varandra hela tiden så vi har inte varit friska många dagar samtidigt sen innan jul nån gång. Men *peppar peppar* nu verkar det som om förkylningarna har börjat ge sig lite, åtminstone hos Philip som inte varit sjuk på en månad nu.

Jag jobbar nu också de sista veckorna på min nuvarande arbetsplats och har i veckan tackat ja till ett vikariat i min hemkommun istället. Samma ämnen, samma åldrar men 1-2 minuter till jobbet istället för 30 minuter och 2000 kronor mer i lön. Inte så illa va? Det är såklart trist att lämna skolan jag jobbat på i ett år nu och jag kommer sakna många av mina kollegor men det känns ändå riktigt bra att börja på nytt och jag ser verkligen fram emot att vara mentor i en sjua till hösten så man kan vara med och forma deras tid på högstadiet från början.

Nu är det bara 2,5 veckor kvar med eleverna och sen 2-3 veckors sommarskola och sen har jag semester. Oj, vad jag längtar dit =)

På återseende (ganska snart hoppas jag)
/Jenny

Ojojoj

Vad länge jag varit borta från bloggen nu! Det finns naturligtvis en väldigt bra förklaring till min frånvaro och den stavas t-i-d-s-b-r-i-s-t. Denna terminen har jag gett mig in i något jag inte är helt säker på att jag reder ut. Jag jobbar nämligen deltid, ca 50%, samtidigt som jag pluggar heltid. 150% sysselsättningsgrad i kombination med förkylningar, vab-dagar och allmän vintertrötthet gör att jag inte känner mig alltför kreativ som bloggare just nu men det gäller att försöka hitta små glädjeämnen i vardagen så varsågoda, en lista på små och stora saker i vardagen som piggar upp min tillvaro just nu:

- Världens goaste lille P och hans fina pappa som båda två livar upp vardagen enormt mycket bara genom att finnas
- Melodifestivalen
- Den påse godis som jag nyss var och köpte
- Goa elever och kollegor på jobbet
- Intressanta böcker jag "måste" läsa till högskolans litteraturkurser brukar alltid ge mig några nya favoriter. Denna gång Sylvia Plaths underbara Glaskupan
- Vår lägenhet som blev ordentligt uppiffad förra veckan när vi shoppade loss för flera tusen
- Bra musik på Spotify. Ny favoritlåt är Falling med Name the Pet.
- So you think you can dance på tv
- Sportlov
- Det faktum att våren faktiskt kommer allt närmre för varje dag som går (även om det känns som en evighet just nu). Innan vi vet ordet av kommer vi lyssna på fågelsång och känna solens värmande strålar igen.


Se där ja! Trots att jag befinner mig mitt i den, för mig, absolut tristaste månaden på hela året så kan man ändå hitta massor av saker som livar upp. För att pigga upp ännu lite till kommer här ett härligt klipp från förra veckans avsnitt av So you think you can dance. Enjoy!

Inte så bra

De där allergitesterna vi tog på lillkillen för några veckor sen kom tillbaka idag. Han är inte allergisk mot katt men visar tydligen tendenser till det vilket innebär att vi behöver överväga att göra oss av med våra två katter. Ett beslut som hade varit enklare att fatta om han klart och tydligt varit kattallergiker. Nu känns det bara konstigt att behöva ta ställning till ett möjligt framtidsscenario och humöret är inte riktigt på topp här hemma...

Matglädje

Är matglädje och nyfikenhet kring mat något man skapar eller är det något som är medfött? Kanske är det en kombination av de båda. Mat är ett av mina stora intressen och jag sitter ofta med en mattidning eller kokbok i händerna och bara bläddrar och njuter. Lagar mat gör jag också gärna även om jag mest håller mig till vardagsmat. Sonen har såklart varit med ute i köket sen han var liten och numera är han gärna med och vispar och måttar ingredienser. Han smakar på allt som går att smaka på och äter verkligen ALLT. Oliver, fetaost, bönor... Allt går ner.

Så till frågan...

Är detta något föräldrar skapar eller är det medfött? Jag vill nog ändå tro att vi har något med saken att göra. När sonen låg i magen lånade vi hem massvis med böcker om graviditet och föräldraskap och från alla dessa böcker fanns det ett råd vi tog till oss mer än alla andra, nämligen att låta barnet smaka på precis allt. Att släppa förbuden mot vissa livsmedel och istället uppmuntra nyfikenheten. Att släppa alla tankar om att barn inte gillar vissa saker. Vi har självklart inte en massa godis hemma som vi serverar till lunch men om vi äter choklad så får han smaka på samma självklara vis som han får smaka på bönorna eller oliverna som vi äter. Vi gör ingen skillnad och då tror jag att man till viss del slipper den där besattheten som finns kring godis samtidigt som man uppmuntrar barnet till att prova nya smaker.

Vi har i alla fall fått en väldigt matglad son vilket jag är väldigt glad över. Han äter allt och än har vi bara hittat en enda sak som han inte gillade, vilket var när jag skulle vara smidig och servera färdig skinksås till pasta. Hemlagat ska det vara annars får det vara...

Härlig början

En lugn och skön start på det nya året har det blivit. Jag har läst, tittat på film, myst med familjen, varit ute i det underbara vintervädret, lagat god mat och andra lugna aktiviteter. Det är så roligt att vara hemma med vår lille kille just nu för det händer väldigt mycket i hans utveckling. Det går alldeles utmärkt att kommunicera med honom nu även om han inte pratar så mycket. Han förstår i stort sett allt man säger och kan förmedla väldigt väl vad han själv vill vilket leder till mindre frustration och en mycket smidigare vardag. Han är dessutom väldigt glad och busig mest hela tiden.

Lite mindre trevligt är väl att lille killen fick diagnosen förkylningsastma häromveckan. Han har haft hosta nästan hela hösten, främst på nätterna, och vi har väl haft misstankar om astma ett tag eftersom R och många i hans familj har astma och nu blev det bekräftat. Han har ju dessutom vid två tillfällen varit inne för cortisonbehandling vid förkylning så det var ganska väntat. Han fick en inhalator med mask som han ska andas i och den behandlingen har haft väldigt bra effekt så här långt. Det är nästan helt hostfritt nu och rosslandet är också nästintill obefintligt. Skönt att veta vad det är så att vi kan hjälpa honom med medicin men trist med astma så här tidigt. Nu hoppas vi att allergitesterna han tog förra veckan ser bättre ut. Det är väldigt ovanligt med luftburen allergi i hans ålder men han hade allergisymptom redan förra pollensäsongen och fick allergimedicin för säkerhets skull då eftersom det inte går att allergitesta mitt under pollensäsongen. Nån gång i nästa vecka bör vi nog få svar på testerna.

Nu ska jag rota i bokhyllorna efter en ny bok att ta tag i. Det lutar nog åt Murakamis Norwegian Wood eller kanske Nesbos Fladdermusmannen eller någon ungdomsbok av Sarah Dessen. Får se vad jag känner för helt enkelt.

Förresten har jag precis läst ut Kärlekens historia av Nicole Krauss och den kan jag rekommendera varmt.