För ett år sen...

... låg jag i vår säng och tittade på project runway medan sambon satt nere och tittade på fotboll (ja, eller en svart ruta mest för under den matchen blev det nåt avbrott). Bebis var alldeles vild i magen och skapade riktiga svallvågor. Under dagen hade jag haft svag värk i ryggen och lite molvärk i magen. Minns att jag flera gånger under dagen tänkte att vattnet skulle gå, var livrädd inne på Ica att det skulle splasha över golvet fast jag var ändå inte alls inställd på att förlossningen skulle sätta igång, jag var bara i v.37+4 och vi hade ju kejsarsnittstid först några veckor senare.

Vid tolvslaget, precis när vi lagt oss för att sova kände jag en ordentlig spark långt långt ner och sen ett litet knäpp och sen rann det. Jag var helt lugn men stackars sambon fattade ingenting. Efter några förvirrade minuter, ett samtal till förlossningen och lite "sista minuten-packning" plockade vi med oss bb-väska och babyskydd och åkte iväg till Borås. Den bilturen är nog den mysigaste jag varit med om. Alldeles lugnt och stilla runtomkring men vi var så fulla av förväntan och lite nervösa också såklart, särskilt när värkarna kom igång i bilen.

Allt gick ju bra såklart och imorgon klockan 08.50 är det exakt ett år sen vår lille son kom till världen i en operationssal på Södra Älvsborgs sjukhus. Det ska vi såklart fira med paket, tårta och ett litet kalas för närmsta familjen. Grattis älskade lilla bebis, du är det absolut bästa som hänt oss!