Blandade känslor

Usch, den där morgondagen... Jag har väldigt blandade känslor inför den. Alla säger till mig: "åh, vad roligt att börja jobba!" "Vad kul att du fått ett jobb!". Och visst, det är roligt att ha fått jobb och jag vet att många sitter med sin examen utan ett jobb i sikte men det känns ändå inte inte odelat roligt och bra. Morgondagen innebär ju inte bara början på något nytt utan också slutet på en väldigt speciell tid, föräldraledigheten. Och det är faktiskt lite sorgligt. Nu är det inte längre jag som kommer vara med vid alla stora händelser. De första riktiga orden. De första stegen. Istället kommer jag komma hem och få höra om allt lille P gjort under dagen. Det känns konstigt.

Sen är jag väl lite nervös också. Nervös för att inte vara tillräckligt bra. För att vara helt ny på en arbetsplats och lära känna en massa nya människor. För att eleverna inte ska lära sig nåt av det jag vill att de ska lära sig. För att de ska hata mig. Men det hör väl till antar jag, att vara nervös alltså.

Vansinne!

Läser på Aftonbladet och förvånas över hur många som svarat att det kan vara okej att aga ett barn. Va!??? Hur sjutton kan det nånsin vara okej att vara våldsam mot någon som inte kan försvara sig? Och motiveringen skulle vara att barn och ungdomar är så ouppfostrade sen det blev förbjudet med barnaga. Skulle inte tro det! Att bli slagen hemma innebär väl snarare att man är mer benägen att ta till våld. Kanske inte i hemmet men i skolan, på förskolan, på ungdomsgården osv. Jag bara undrar hur många av de som svarat att det är ok som redan slår sina barn hemma, troligtvis fler än man kan ana.

Innedag och getingnoja

Jag och denna värme är inte vänner, inte alls! Jag stannar helst inomhus när vädret är såhär såvida jag inte är på badstranden. Sen är det dessa getingar också! Nu har de börjat visa sig på allvar och jag har lite lätt fobi så det är ytterligare ett skäl att hålla sig inne.

Den där getingrädslan kommer jag inte ihåg att jag hade när jag var yngre utan den har kommit i vuxen ålder. Lite konstigt! En del av det beror nog på att sambon är allergisk mot getingar och därför är man ju ständigt på vakt. Sen var vi på svärföräldrarnas bröllopsdagsfirande för några år sen och där var verkligen getingar i massor. De var överallt, i maten, i drickan, i håret. Sen dess har jag varit jätterädd för getingar och även om jag försöker vara lugn så är de ändå obehagliga när de blir så många som de brukar vara i augusti/september. Och snart blir de ju sådär ettriga också och börjar jaga mig (ja, de gillar mig så mig jagar de extra mycket). Får rysningar bara jag tänker på det men jag försöker behärska mig för jag vill ju inte föra över min rädsla på lilleman. Räcker med två getingrädda i familjen.

Ja, i alla fall.... Imorgon drar vi till svärisarna igen för att fira deras 60-årsdagar. Har fått rapporter om att getingarna hållt sig lugna där än så länge så förhoppningsvis blir det ingen repris av bröllopsdagsfirandet.

Nu ska jag "zumba"!! Svejs!

Helgprojekt

Som jag sa häromdagen så är jag en riktig kokboksjunkie. Ovanpå det köper jag också i stort sett varenda mattidning som ges ut. Ur de tidningarna har jag i flera år klippt ut recept och klistrat dem på papper, lagt i plastfickor och satt in i pärmar. Två överfulla pärmar har jag än så länge och fler ska det bli. Just nu har jag en gigantisk hög med recept liggandes i bokhyllan och i helgen ska jag ta tag i saken och sätta in dessa i en ny pärm som troligtvis kommer bli full direkt. Så nu ska jag inhandla ett hundratal plastfickor, två limstift och en pärm. Sen är det bara att sätta igång att klippa och klistra. Det borde väl vara sysselsättning nog för att få mig att inte tänka på att jag börjar jobba på måndag, eller vad tror ni?

-3,6 kilo

Det går snabbt neråt just nu vilket börjar märkas på byxorna. Men jag ska inte rusa iväg och köpa nya byxor riktigt än för planen är att jag ska ner ytterligare 5 kilo och lyckas jag med det kommer jag väl behöva gå ner ytterligare en storlek. Däremot ska jag springa ner på Lindex och köpa mig ett bälte så jag inte ser ut som en skejtare utan mer som en vanlig slashas. :)

Charmtroll

Vår lille P har varit sådär riktigt charmig och mysig de senaste dagarna. Han bara skrattar och busar och myser mest hela tiden och jag själv går konstant runt med ett leende på läpparna och konstaterar att vi allt har det himla bra i vår lilla familj.

Förskolan

Idag har jag och lille P varit och kollat in förskolan där han ska börja i oktober. Han kommer att gå på en helt nybyggd förskola på en avdelning med bara ettåringar. Det verkar dessutom bli en liten grupp på runt 10 barn och förskolelärarna verkar väldigt trevliga. Allt är ljust och fräsch med en mysig utegård som är avskild från de stora barnens lekplats. Det verkar väldigt flexibelt med tider och anpassat efter barnens behov. Det blir säkert hur bra som helst men jag får ändå en liten klump i magen när jag tänker på att lämna bort min lille kille såhär tidigt, bara 15 månader när han börjar. Han var dessutom det enda barnet som inte gick så han såg ju ännu mindre ut när han kröp runt. Menmen, det är nog mest ett problem för min del, lille P verkade helnöjd och kröp genast iväg för att utforska allt det nya. Och när det är dags för inskolning i oktober går han säkert precis som de andra barnen. Det blir nog bra det här ändå...