I fredags var det dags för mormor att flytta till sin nya lägenhet på äldreboendet Lindäng. Hittills har hon bott på ett korttidsboende i väntan på plats och där verkar hon ha trivts ypperligt. Så när min morbror med hjälp av personalen skulle hjälpa henne att flytta tvärvägrade hon. Hon la sig i sängen, höll sig krampaktigt fast och sa bara att jag ska ingenstans! Hon är döv men kan höra lite med hjälp av headset och mikrofon men den slet hon av sig och vägrade lyssna. Så det blev ingen flytt den dagen!
När min mamma sen ringde till boendet på kvällen för att kolla läget så hade en i personalen pratat med mormor som förklarat att hon absolut inte vill flytta till Indien... Hon hade visst hört fel på Lindäng och Indien så när sköterskan förklarade att det var till Lindäng hon skulle sa mormor bara: Jaja, Lindäng det blir nog bra. I lördags genomfördes i alla fall flytten utan några ytterligare missförstånd.
En flytt till Indien vid 87 års ålder det vore nåt det...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Man kan ju faktiskt förstå din mormor. Jag skulle inte heller vilja flytta till Indien, och jag är bara 28.
Haha, du har nog en poäng där :)
Skicka en kommentar