Man lever på hoppet

Jag har dragit igång ett projekt här hemma, nämligen att dra ner på/sluta nattamma i hopp om att det ska få bebis att sova bättre. Jag introducerade konceptet för bebis natten till söndag och det blev ett ganska kallt mottagande. Bebis var jättearg i över en timme och tyckte att jag var världens elakaste. Han fick i alla fall amma vid 2-tiden för då tyckte jag att det kunde vara möjligt att han faktikt var hungrig. Förhoppningen är att han åtminstone ska klara sig med 1 nattmål, inte 5-6 som det har varit ett tag. Och faktiskt, inatt åt han inte förrän vid 03.40 vilket väl ändå får anses som lyckat när han tidigare hade hunnit med 3 mål vid den tiden. Dessutom skedde det hela utan nån som helt gråt eller annat prov på missnöje. Kanske kan vi få bort nattmålen helt och hållet under nästkommande veckor när R ska vara pappaledig. Man kan ju alltid hoppas. Om det sen skulle resultera i färre nattuppvak för bebis skulle det ju vara toppen, i annat fall slipper jag åtminstone agera mänsklig napp om nätterna. Hoppas, hoppas....